torsdag 15 december 2022

Super Mario Allstars - Världens bästa remake?

Ja!


Det gick fort. Att släppa fyra av världens bästa spel på en kassett till normalpris och dessutom att varje spel håller standarden för den nya generationen. Svårslaget. Om alls möjligt. Eftersom det blev avgjort så fort så har vi tid över att recensera varje spel individuellt. Vi sätter betyg på hur bra remaken är i förhållande till originalet. Där 3-5 är bättre än originalet och 1-2 sämre. Låt oss börja med ettan. Världens bästa spel - 1985.


Super Mario Bros.

Är inte Mario lite osnygg?


Tycker denna nya version har lite romhackskänsla. Grafiken påminner om ett PC-spel med Mario som vi körde i skolan -97. Plastigt och inte så mycket känsla i designen. Och att kunna spara gör liten skillnad, då spelet är kort och saknar items. Inte förfärligt men sämre än originalet som jag väljer alla dagar i veckan (särkilt på torsdagar). Planet Nimn delar ut två loggor.





Lost thelevels


Ska vi klara det sju ggr till?

Den japanska tvåan hittade sin väg till europa för första gången i denna samling. Det fick tilläggs namnet "The Lost Levels" eller Lost thelevels som brorsan, jag och GAMe av okänd anledning kallade det. Största skillnaden (förutom osnygg Mario) är att du inte behöver klara spelet åtta gånger i rad för att låsa upp de sista världarna A, B, C och D. What were they thinking? Helt oförklarligt och bra att dom ändra på det nu. Lost thelevels får därför tre planet loggor. 




Super Mario Bros. 2


"Så snyggt!"


Nu förtiden kallar vi pro-gamers detta spel för SMB2 USA, men låt oss inte gå in på detta ännu en gång. Spelet gör sig så mycket bättre med denna pastelliknande grafik än det mer bleka originalet. Min systerdotter brukar säga "Så snyggt!" när hon gör någon bra så jag lånar det uttrycket som passar utmärkt i denna färgglada saga. Det är också bra att kunna spara. Du förlorar mycket av äventyret när du genar i detta spel tillskillnad från ettan där banorna känns lite mer lika. Grafiken gör all skillnad så fullt pott på denna!




Super Mario Bros. 3


Äntligen kan vi spara!


Absolut, det är snyggare. Men eftersom trean redan är såpass snygg, så hade det inte räckt för full pott bara för det. Däremot är spelet för långt för att spela alla världar i en sittning, så sparfunktionen i remaken gör att spelet kommer till sin fulla rätt. Du kan får nu även behålla alla dina items mellan speltillfällena vilket gör det mer attraktivt att samla på sig dom i första taget. Förutsatt att ingen går in och använder upp alla dina items på alla sparfiler. Nån som läser detta förstår vad jag menar.. Så full remakepott igen i världens mest ambitiösa och välgjorda remake!




Men musiken då?


Ljudchip eller inte ljudchip? Det är frågan.



Det nya soundtracket har jag bortsett ifrån i min bedömning. SNES:et har inget riktigt ljudchip utan baseras mer på samplingar, som betyder förinspelade ljud. Jag har alldeles för mycket bias för det mer klassiska chipsoundet. Så här är smaken som baken. Även om jag föredrar smaken 5 av 7 dar i veckan.

Okej, nu får det räcka. Börjar bli skittrött och har inte hunnit spela på hela dan. Klockan är ju redan 11:54. Så spring nu till Toys "R" Us och köp detta spel för 749 kr för allt i världen!























onsdag 24 augusti 2022

Planet Nimn Recharted

 Hej alla!

Länge sen va? Är det dags att ta upp bloggen och bosätta sig på Nimn´s planet igen? Alla vet ju hur hett det där med bloggar är nu 2022.. Anledningen till att jag loggar in nu efter alla år var att jag inte kunde motstå suget på att göra en microrecension på Uncharted-serien. Har funnits med i mitt bakhuvud länge och behöver sätta dessa viktiga tankar på pränt.



Uncharted: Drake´s Fortune  


Bra spel! Hoppas dom gör en uppföljare.


Uncharted 2: Among thieves





Wow! Ett av dom bästa spel jag spelat.
Vill börja om igen nu direkt efter att jag klarat det.


Uncharted 3: Drake´s Deception




Jo men det var bra. Fast nu har jag gjort det här.


Uncharted 4: A Thiefs End

   



Åh nej, inte igen..


Vad tycker ni själva om spelen? Och var tycker ni jag ska ta mig an härnäst? Ses vi i nästa inlägg eller i kommentarsfältet. Nimn out! 


   

torsdag 30 maj 2013

I pixlarnas kölvatten


Att tvspelande skulle ge fyrkantiga ögon är nog en sanning med modifikation. Men att gå helt oskadd efter att ha spelat 24/7 sen sex års ålders? Nja, det är nog inte helt troligt. Så idag skall vi titta på de skador som följer i pixlarnas kölvatten. Bara på Planet Nimn, bara på torsdagar.





Alla som varit beroende av Tetris lär ha sett bitar falla under lätt blundande ögonlock. Och att det bli trångt på näthinnan efter ett långt och hängivet liv, kan med säkerhet bevisas bortom rimligt tvivel. Inte heller krävs komplexa psykologiska analyser, för att förklara att bristande hadoukenteknik ger blåsor på tummen. Eller att värken i underarmen sent släpper om du gett dig den på att få en 7:a på träningen, inför rematchen mot Clubber Lang. Detta är fakta. Smärtor och kval alla Segaolympier och Nintendoatleter får utstå i kampen mot high-score och fred i galaxen en gång för alla.



Ett hårt träningspass för både dig och Sylvester





Vad som är mer intressant är när hjärnan hittar nya sätt att resonera. Varför gå fem kilometer rakt genom stan, då den snabbaste vägen borde vara att gå åt motsats håll? Då Lylat Wars gick på fullt varvtal där hemma, hade mitt sinne genast anammat den mycket smidigare resvägen, än det mer omständiga iRL har iordningställt åt oss. Eller när min bror halvvaken på sängkanten inte för sitt liv kunde komma på hur han skulle gräva upp det där fjärdedels hjärtat. Där snackar vi crazy psycho s**t.



Återvändsgränd?



Jag har aldrig varit bra på träslöjd. Det som inte kan läras i böcker är inte värt att läras alls, brukar jag resonera. Inte blev det lättare när save-statefunktionen självklart saknades i min lärares version av ämnet. På återseende tills han fixat det i nästa patch *Nimn is leaving the building*. Även arbetskamrater och andra wannabies har vittnat om att chansa i korsningar efter några timmar med Super Mario. Detta trots spelets begränsade tillgång av 1-ups (Hint: Kommentera till förra veckans post och vinn tävlingen!!). 

Sammantaget känns det som dina ögons form är det minsta du behöver oroa dig för. Då du med förvirrat sinne, blåsor och träningsvärk, följer din avatars öde i en allt för tidig död. Eller som vi skulle säga här på Planet Nimn:







torsdag 23 maj 2013

Världens bästa spel - 1985


I helgen som var visade jag en 92:a Super Mario Bros.  på min Xperia-Play. Han tyckte han kände igen det och undrade om det var något gammalt Sega spel, vilket gladde en fanboy som under 23 års tid hållit fanan högt för den japanska underdogen. Men 1985, ett år före releasen av Sega Master System, hette världens bästa spel Super Mario Bros. aka SMB1 aka 'Super Mario'.


Något gammalt SEGA lir??


Med en unik sidscrollande plattforms idé, tillsammans med fantastisk spelkontroll och ett än ej uttjatat soundtrack, satt Nintendo ribban högt.  Spelet var så bra och populärt att dess skapare, Shigeru Miyamoto, trodde att knappt några förändringar behövdes till uppföljaren. När det var dags för release utomlands fick japanen dock kalla fötter och vatten hällt över sitt huvud. Isället för att släppa det näst intill identiska Super Mario Bros. 2 i Europa och USA, nödrippades Doki Poki Panic (Mario, Luigi, Toad och Toadstool klipptes in med sax), och tvåan som vi känner det var fött.

För egen del tog det lång tid innan jag både klarade och började uppskatta SMB1. Då den mer färglada tvåan gått varm sen sex årsålder, var ettan något som bara ägnades åt när jag lyssnade på andras hyllningar ('Asså Super Mario asså, vet inte hur många gånger jag varvat det... bla bla.... genvägar... precis allt.. bla bla.. varenda sten..' JA! Hela friden, jag fattar!!.) Men trögheten i Marios B-fartsacceleration,  gör Marios första riktiga äventyr till en fysikalisk upplevelse, med bättre fartkänsla än många racing-spel. Detta tog lång tid för mig att fatta, men nu är jag beredd att hålla med. Super Mario Bros.  är världens bästa spel. Iallafall år 1985.

Så hade jag skrivit denna recension för tio år sen, hade ett av de mest hyllade spelen genom tiderna fått ynka tre planetloggor. Men det är bättre att ändra sig än att ha fel (säger killen som vill stå fast vid sitt ord). 



Super Mario Bros., 5 av 5 på Planet Nimn



Tävling: The lost 1-up


Slutligen så kommer här den första tävlingen på Planet Nimn. I början av bana 2-1 finns ett gömt extra liv. Eller rättare sagt; det finns där ibland, och det är här du som läsare kommer in. Den som först postar svaret varför 1-up svampen ibland saknas, vinner det sämre fungerande av mina två exemplar av Super Mario Bros. (ev. vinstskatt betalas av vinnaren och fri frakt inom norden). Så vet du svaret, tveka inte och posta snabbt. Världens bästa spel - 1985 kan bli ditt! På återseende Nördar!




????




Detta blir ditt!!






torsdag 16 maj 2013

Tips och otips till torsdagskvällen


Det är inte lätt att vara torsdagsbarn då torsdagarna inte längre har något att erbjuda. En torsdag utan ett nytt inlägg på Planet Nimn är lika tom och meningslös som en ljudande ocraina, en ekande bronstrophy. Så för att få fart på skriveriet har jag vidgat mina vyer och recenserar två filmer. Scream 4 och Battleship. 

Mycket vacker bild från en random bloggare


Personligen tycker jag inte att man ska dela ut ettor om man inte brister ut 'Detta är den sämsta filmen jag någonsin sett' minst en gång under filmen. Och med detta sagt så börjar vi med att nämna några saker om den först nämnda av de ovan nämnda. 

Scream (1996) var en halvparodisk hyllning till klassisk skräck. Sedan parodiserades denna i sin tur några för många gånger i och med Scary Movie franchisen. Och nu ska hon från Ensamma Hemma och den näst snyggaste från Vänner, med förstärkning av några Nickelodeon kändisar, återigen mörda varandra med plastmasker och köksknivar. Parodi på parodi på parodi.

Ser man inte klart en film så kan man inte ge ett rättvist betyg. Vad som gäller om man spelar bort en halvtimme i mitten är jag inte säker på. Men den halvtimmen, några ppm av mitt liv, som jag besparades i lidande ger jag nu tillbaka till er kära nördar. Tid till att skriva, tid till att leva. Och lägsta betyg var för första gången utdelat på denna planet. 


Ghostface: Scream universats motsvarighet till Norman Bates och Freddy Krueger

Scream 4, 1 av 5 på Planet Nimn


Vi har lärt oss av filmhistorien att om mänskligheten blir attackerade av utomjordingar, så kan vi överleva i sista sekunden med ett nödrop. Vi har dyngflyt helt enkelt. Vore det inte roligare om vi spöade skiten ur dem trots deras överlägsna teknologi? Det tyckte iallafall Battleships skapare. Med ett slagskepp från andra världskriget sprängs de våldgästandes mothership till oigenkännlighet i slutscenen och jag kan inte annat än älska. 





Jag vill beskriva min blogg som 'Medioker speljournalistik när den är som bäst'. Men när det gäller film kanske mina subjektiva tankar inte ens är värda en tvåa på min egen skala. Men who cares. Jag älskar i alla fall när han från Hundtricket visar de överutvecklade pansarbeklädda slemreptilerna var skåpet ska stå. Tre stabila och välförtjänta loggor inkasserar den emigrerade svensken. Långt ifrån ett mästerverk men över gränsen till underhållning. 


Better Stim to get this one Marines!
Battleship, 3 av 5 på Planet Nimn

Då ses vi nästa torsdag igen. Kan nästan lova faktiskt, för är på g nu. Märkligt hur mycket en halvtimme utan Scream 4 kan betyda för inspirationen. So long Nerds!

måndag 18 februari 2013

Stå fast vid sitt ord

Efter att ha F-Femmat min blogg i ett halvår, så kan jag föreställa mig den sprudlande glädje mina followers just i detta nu känner i sina nördiga fjärdedelshjärtan. Yes. Det är ingen dröm, ett helt nytt inlägg på Planet Nimn.





Att lova saker har en baksida. Du förväntas hålla det. För att ta nyårslöften som exempel. Börja träna, inte äta godis, köpa ekologiskt och kanske till och med skära ner på ciggen. Ingen hejd, bara elände. Ett bra sätt att komma runt det är att avgränsa löftena till saker som faktiskt gynnar dig. Vid ett årsskifte svor jag därför dyrt och heligt att jag inte skulle äta svamp på ett helt år. Det är fruktansvärt äckligt. Mission accomplished, helt utan ansträngning.







Min bror underskattade en gång svårighetsgraden på en bana i Perfect Dark till Nintendo 64 (det var länge sen med andra ord). Han sa: "Om du tar guld på denna bana ska jag klara hela Final Fantasy VIII". Jag klarade det på tio minuter, för det var inte ens svårt. Så 60h mot 10min. Orättvist som attan kan tyckas, men återvändo saknas lika fullt. Man måste stå fast vid sitt ord. Till brorsans fördel så sa han ingenting om när. Till min fördel så har jag kunnat pika honom i tolv års tid och jag har köpt det åt honom på PS Store bara för att.

Sen är det inte jättesmart att kasta stenar på hus. Särkilt inte om de är byggda av glas och du går barfota (egentligen ska man inte kasta stenar på hus oavsätt byggmaterial, för folk kan bli arga). Hur som helst lovade jag er att klara alla 3D-Zelda, min Zelda-thon om ni minns. Har nog aldrig hatat ett spel så mycket som Skyward Sword och är fortfarande knäckt. Men det hjälper inte. Även med min brors tidspreferenser så är båtresor och oändliga fält med korta ben ett faktum.






Så inläggets lärdom är alltså att oavsätt om det man lovar är dumt eller ens sunt, så får man stå fast vid det. Och även när tiden inte spelar roll så har vittnena till uppgift att pika löftesgivaren, tills det är infriat. Så då kanske ses vi nästa vecka? Men inga garantier. Tänker inte lova nåt som jag inte kan hålla.


lördag 27 oktober 2012

Salt i såren

När allt redan var så illa det kunde bli blev det plötsligt ännu värre. Som ni redan vet spöar Korea skiten ur oss. De är så bra så att man med 'oss' menar alla som inte är är Koreaner. Okej, vi tog dem i OS, lite kul, men den tävlingen är ju både oviktig och dessutom glömd vid det här laget (iRL sport är något vi européer har kommit på för att det ska bli lite lättare att hantera att vi suger). Mina forna hjältar och förebilder som Protossvensk, SaSe och NaNiwa, har jag redan gett upp på. Alla andra svenskar för den delen också. Tankar och hopp vänds nu söder ut till Frankrike och  Zerg. Allierad med den slemmiga fienden, visst, men jag kunde inte bry mig mindre. En ohelig allians är bättre än ingen, och om ska vi ta dessa RTS-trollare som kompletterat sitt ris med möss och grafikkort vill det till att sluta sig samman. Det blir svårt i Shanghai vilket fall, vi vet det, och motståndaren är dryg som 17.




Anledningen till mitt inlägg var egentligen en löpsedel som  tryckte upp citron i mina ögon, gnuggade hårt, och sa till mig att vänta medan den hämtade salt. Stefano hade åkt ur kockarnas kamp. Helt oviktigt visserligen, men livet hittar alltid sätt att förstärka den redan tillräckliga ångesten. Blir man knäckt av en sån sak, hur bräckligt är då inte det lilla hopp man ändå har kvar?

Så full tank i planet och full fart mot Shanghai. Det ska bli sååå roligt ;) So long Nerds!


Bye, Bye Stefano